Du älskar någon som är sjukligt beroende av mat. Du kan vara man, hustru, partner, käresta, vän, mor, far, dotter, son, syster eller bror till en matmissbrukare. Du kan ha observerat ett beteende, som du inte förstår, hos den du älskar eller hos din vän.

Du har sagt till henne eller tänkt: ”varför kan du inte sluta?”.

Du har kanske önskat att hon skulle banta. Du har kanske lovat henne en belöning – en ny klänning, pengar eller en resa om hon lyckas. Du har kanske känt avsmak eller tappat respekten för henne. Du tycker att hon är motbjudande i sin oförmåga att kontrollera sitt ätande. Du förstår det inte, du tycker inte om det och eftersom du ser det som en svaghet sjunker hon i anseende hos dig. Skulle du vilja förstå?

Jag ska beskriva för dig vad som händer inom henne. Om du verkligen vill försöka förstå så glöm din aversion och ilska för några minuter. Din ilska är befogad, din bedömning av hennes situation har värdefull information att ge dig – men om du verkligen vill förstå får du ett bättre utgångsläge om du kan ta till dig några nya tankegångar.

Matmissbruket

Hur känns det att vara matmissbrukare? Det är en mardröm.

Möter hon en ny dag med glädje när hon vaknar på morgonen? Nej. Hon har knappt hunnit vakna förrän hennes inre börjar sätta upp regler så hon inte ska tappa kontrollen över sig själv under dagen. Hon måste äta förståndigt, gå ner i vikt. Innan hon är riktigt vaken kretsar hennes tankar kring hur värdelös hon är.

Vet du förresten att du är en bra människa? Tycker du att ditt utseende avgör ditt människovärde? Om du är man blir du kanske förvånad över min fråga. Som man värderar du sannolikt prestationer högra än utseende.

De flesta kvinnor nöjer sig inte med det. Även en attraktiv kvinna av normal vikt undrar om hon ser tillräckligt bra ut. De flesta jämför sig med andra kvinnor och kommer alltid själv till korta.

Om du är kvinna vet du vad det innebär att värderas efter utseende. OM du är man är du förskonad från denna gräsligt förödande, ständigt pågående kamp.

Oavsett hur tjock eller smal en kvinna är så kämpar hon med uppfattningen att det är utseendet som avgör hennes värde.

Du kan då tänka dig hur en överviktig kvinna mår. Hon är övertygad om att hennes storlek är ett bevis på att hon är värdelös. (Och du har förmodligen samma uppfattning, eller hur? Även om du inte säger det högt så har du inte särskilt höga tankar om henne, just på grund av hennes storlek.)

Tänk dig in hur svårt det måste vara att gå omkring och veta att alla ser ner på dig och tycker att du är mindre värd på grund av ditt utseende.

Tänk efter hur svårt det måste vara att försöka bli av med en sådan stämpel. Det är jämförbart med att vara tvungen at

Tänk dig in hur svårt det måste vara att gå omkring och veta att alla ser ner på dig och tycker att du är mindre värd på grund av ditt utseende.

Tänk efter hur svårt det måste vara att försöka bli av med en sådan stämpel. Det är jämförbart med att vara tvungen att gå omkring med en armbindel som talar om att du tillhör en extrem religiös sekt eller har en avvikande sexuellt beteende. Det är som att vara mindre värd i vissa människors ögon på grund av din avvikande hudfärg.

Överviktiga människor tillhör en förtryckt minoritet. Diskrimineringen av dem är lika egenmäktig som all annan form av diskriminering på grund av hudfärg, karaktärsdrag, sexualitet eller religion.

Det är hjärtats egenskaper som räknas. Kroppens storlek spelar ingen roll. Olyckligtvis förstår inte din kära anhörig detta. Hon är övertygad om att varje gång du ser på henne blir du påmind om att hon är ganska värdelös. Så bedömer hon sig själv. Hennes storlek har gett henne mindervärdeskomplex.

Om hon går upp ett kilo blir hon förtvivlad, om hon går ner ett kilo tycker hon kanske att hon blivit en något bättre människa. Därför vaknar hon varje morgon förfärad över sitt tillstånd. Hon vill känna sig värdefull, men vikten är i vägen.

Hennes dag

Hon stiger upp och måste klä sig. Att klä sig är en mara för de flesta överviktiga personer. På sistone har det dykt upp butiker som specialiserat sig på kläder för kvinnor i stora storlekar, men för bara 15 år sedan fick många hålla sig till städrockar om de ville ha något som passade.

Oavsett hur exklusiva kläderna hon har är det en pina för henne att klä sig. För att klä sig måste hon se sig i spegeln. Inte ens de mest väldesignande kläder kan få en kvinna att se 50 kg lättare ut. Hon kan prova tre eller fyra plagg utan att bli nöjd, ingenting ser riktigt bra ut. Än värre är det om något sitter för hårt. Då kan hon få för sig at hon gått upp i vikt och det är en förtvivlad och hopplös känsla. Om de fem kilona som hon tänkt banta bort har varit omöjliga att bli av med, känns ytterligare fem kilo som ett oöverstigligt mål.

Hon har kanske problem att ta på sig sina strumpbyxor. Hon har kanske svårt att böja sig. Hon kan inte ens knyta sina skoband. Hon är handikappa. Hennes vikt är hennes handikapp, det begränsar hennes rörelseförmåga och flexibilitet.

När hon väl är klädd måste hon ta itu med frukosten. Hon kanske fruktar frukosten. Hon räds mat. Hon är rädd att om hon inte kan sluta äta när hon väl har börjat. Hon kanske skjuter upp frukosten så länge som möjligt på grund av denna rädsla. Liksom många andra i hennes situation hoppar hon kanske över frukosten.

Om hon har gått in för att tillfriskna kan det däremot hända att hon försöker äta en förståndig frukost. Du kanske inte förstår vilket enormt steg det är. Du vet inte hur stort mod hon behöver för att våga sätta sig vid frukostbordet. Hon vägar inte berätta för dig, för hon är rädd att du inte ska förstå och börja skratta åt henne.

Om hon arbetar måste hon uppbåda allt sitt mod. Minns du hur det kändes när de kastade glåpord efter dig på skolgården?

Du är kanske lycklig nog att aldrig ha blivit retad. Den som är överviktig löper gatlopp varje morgon. Hon måste ta sig från bilen till kontoret varje dag utan att lyssna på alla som kommenterar hennes storlek. Om hon åker buss är hon orolig för att ta för mycket plats. Andra skulle inte bli stående om hon inte svällt ut lite över sitsen intill.

På kontoret, i skolan eller var hon nu arbetar, oroar hon sig över att inte få plats i stolen eller att det inte finns någonstans där hon kan sitta. Hennes chef och medarbetare kanske tvivlar på hennes kunnande eftersom hon är så tjock. Hon får kanske arbeta hårdare än andra för att bevisa sitt värde.

Om hon arbetar med någonting som har med utseendet att göra, är hårfrisörska, expedit eller matmissbruksterapeut, måste hon stålsätta sig mot kommentarer som bekräftar att hon inte precis till hör ”det vackra folket”. Varför har hon överhuvudtaget gett sig in på dessa domäner?

Lunchen väcker blandade känslor. Den är ett avbrott i arbetet. Eftersom mat hjälper henne att klara av svårigheter och hon har haft en besvärlig morgon, kommer lunchen som en befrielse. Å andra sidan så är det maten som orsakar hennes problem.

Hon är rädd för att äta. Oavsett vad hon väljer att äta är hon rädd att människor ska titta på hennes tallrik och förfasa sig över hennes matvanor.

När hon slutar jobbet är det samma sak som på morgonen, förutom att hon nu är tröttare. Därför tar det ohyfsade kommentarerna hårdare på henne.

När hon lämnar arbetsplatsen känner hon en frihet – frihet att äta – men ändå ett gissel: maten pockar på hennes uppmärksamhet. Det kan vara så intensivt att hon ger efter för trycket, istället för att träffa sina vänner. Hon kan föredra att äta ensam och obevakad, utan vänner.

Kanske är just denna dag en bantningsdag. De ynkliga inplanerade måltiderna tycks henne osmakliga och otillräckliga. Stunderna före och efter maten verkar innehållslösa. Maten pockar på, starkare och mer inbjudande än alla andra trevliga aktiviteter. Hon känner sig rastlös och sårbar. Hon är helt uppslukad av tankar och visioner kring mat. Minuterna tycks oändliga. Troligtvis ger hon efter till slut.

Kampen

Du som är normal kan knappast förstå vilken enorm kraft som finns i detta matsug. En matmissbrukare kan inte stå emot det. Det är lika omöjligt att betvinga om gravitationslagen och lika obarmhärtig som kravet från skattemyndigheten.

Den människa som du älskar lider av ett sjukligt tvång att äta och av en besatthet att mest hela tiden bekämpa detta tvång. Du ser henne utifrån, och på utsidan märks mycket lite av detta. Hon har lärt sig att fungera trots allt.

Hon visar förmodligen ingenting på grund av sin rädsla att bli missförstådd och bli till åtlöje. Hon berättar troligtvis inte för dig om sin ängslan över att bli pikad av någon okänd person för att en stol är för liten för henne. Hon säger säkert heller inget om den kamp hon utkämpar vid alla måltider, om hur hon kämpar med sina vanor – försöker äta sunt men blir överväldigad av matbegär och äter tills hon mår riktigt illa.

En väg till förståelse

Du kanske fortfarande har lust att säga: ”Varför äter hon inte mindre då? Om hon går ner i vikt skulle hon må bättre, vara nöjdare med sig själv oh inte behöva gå igenom allt detta.”

Hon äter av två skäl. Troligtvis är hon fysiskt beroende av viss sorts mat, en förändring i hennes hjärna utlöser mycket kraftfulla sug efter mat. Vissa ämnen i mat orsakar ett starkt sug som är mycket svårt att stå emot.

Det andra skälet är att hon lider av otillfredsställda behov.

Vänta ett ögonblick! Jag säger inte att det är du som ska rätta till dessa missförhållanden. Det är mer komplicerat än så. Hon kanske inte ens vet vilka behov det handlar om. Om hon har kanske tidigare blivit straffad, misshandlad eller avvisad när hon gett uttryck för dem eller försökt att bejaka dem. Maten har fått kompensera bristerna. Den springande punkten är att hennes behov av mat är både fysiskt och känslomässigt och att förändra detta tar år i anspråk. Om du verkligen vill förstå, finns det kanske ett sätt för dig att förstå hennes smärta.

Har du själv något missbruk eller beroende? Röker du?

Rökning är ett kraftfullt beroende. Hur många gånger har du slutat? Hur många gånger har du tänkt sluta? Hur många gånger har du sagt att du måste sluta någon dag?

Nikotin är en stark drog. Den är så stark att du kan ha varit rökfri i ett år och ändå fortfarande känna sug efter en cigarrett. Människor kan börja röka igen efter fem rökfria år.

Hur är det med dina arbetsvanor, drivs du kanske av ett inre tvång? Känner du dig pressad av arbetsuppgifter som måste göras? Kan du inte koppla av förrän du har utfört dem? Vill du att allt ska vara perfekt omkring dig?

Om du har ett beroende eller ett missbruk som du inte vill kännas vid ens inför dig själv. Om du förringar betydelsen av detta i ditt liv, har du säkert svårare att förstå din anhörigs problem. Ibland är vi mest kritiska mot dem vilkas problem liknar våra egna. Om du känner att du är mycket kritisk mot matmissbrukaren eller att du är onödigt fördömande mot henne, hur skulle det då vara att ta en närmare titt på dig själv?

Om du inte själv har något missbruk eller beroende, kommer det att bli svårare för dig att förstå. Jag känner några få sådana personer. De kan känna varmt för den som är beroende, men ha svårt att förstå henne eller honom. Det är dock inte de som dömer hårdast.

Jag har funnit att många arga, fördömande anhöriga kan indelas i två kategorier. Antingen ser de inte sina egna problem eller så använder de viktproblemet för att avleda uppmärksamheten från andra olösta problem i relationen.

Om du är en av de få människor som varken lider av ett missbruk eller ett beroende och heller inte farit illa av att växa upp i en dysfunktionell familj, kan du stiga upp om morgonen och vara nöjd med dig själv. De flesta dagar får du uträttat en hel del. Du lever i en värdefull, pålitlig och ömsesidigt god relation.

Du har frihet att välja.

Du kan välja att äta mindre då och då och det har inget att göra affär av. Du kan hoppa över en måltid utan att behöva äta dubbelt så mycket nästa gång. Du får tillräcklig vila. Du har goda relationer till och med stort utbyte av dina vänner. Den tid du är ensam kan du använda på ett bra sätt: äta och arbeta utan att behöva känna någon press på dig.

Du bestämmer över dig själv och har inga tvångstankar. Du kan tänka, planera och du är väl förtrogen med dina behov. Du kan välja att inte tänka alls. Du har massor med valmöjligheter.

Den som lider av ett matmissbruk avundas dig denna förmåga. Hennes tankar kretsar hela tiden kring mat, att äta och att banta. Ska hon göra något annat, måste hon kämpa för att hålla det på avstånd, eftersom det uppslukar henne totalt. Hon är verkligen enastående.

Kan du tänka dig hur det skulle vara att laga en livräddningsflotte medan du trampar vatten för att hålla dig flytande långt ute på havet? Sådant är hennes liv. Hela tiden.

Genom tillfrisknandet kan hon koma närmare och närmare land. Hon kan lyckas få fotfäste och få flotten ur vattnet medan hon lagar den. Slutligen kan hon komma till det skede i tillfrisknandet där hon spolas upp på stranden. Hon behöver inte längre sin flotte. Hennes fötter bär henne och hennes händer uträttar viktiga ting. Hon blir fri från tvångstankar och fri i sitt sinne, hon får valmöjligheter och självförtroende.

Om du stödjer hennes tillfrisknande, stödjer du hennes överlevnad. Vi ber dig inte ta ansvar för hennes tillfrisknande, endast att stödja henne.

Sabotage

Det låter otroligt, men en del anhöriga och vänner går in för att sabotera någons tillfrisknande.

Kan du tänka dig att bjuda den som lyckats hålla sig rökfri i fyra månader på en cigarrett?

Tänk efter. Om han tar emot den har du bidragit till att förorena hans lungor. Du bär ansvar. Inte hela ansvaret, men kanske 10 % av det. Vill du bidra med 10 %?

Om du ryggar tillbaka vid tanken på att stötta henne, om du är ointresserad av att lära dig hur du ska göra för att inte sabotera tillfrisknandet, bör du fundera på att tala med någon om detta. OM du inte vill hjälpa henne, om du inte bryr dig om ifall du skadar henne, bär du förmodligen på någon form av agg.

Gömd eller missriktad aggression skadar er båda lika mycket. Om du känner att du fördömer henne har du kanske själv utsatts för en hel del kritiskt fördömande. Kanske bär du också på en tung börda, en belastning som du kan bli fri från. Din ilska har mycket att berätta för dig och du kan bli av med den.

Psykoterapin har utvecklats en del under de senaste hundra åren. En bra terapeut kan hjälpa dig få ett värdigt liv, en upplevelse av frihet och glädje som du överhuvudtaget inte trodde existerade.

Jag hoppas att du åtminstone vill veta hur du ska undvika att sabotera hennes tillfrisknande. Som barn trodde hon förmodligen att det var hennes fel att hon fick en dålig uppfostran. Den kärlek hon fick var otillräcklig eller ohälsosam. Olyckligtvis har detta gjort henne lättsårad vilket drabbar alla som älskar henne. Hon är i så stort behov av kärlek att hon kan göra vad som helst för att få kärlek, även om det skulle skada henne själv.

Om hon inte fick uppleva sund kärlek som barn kan hon inte skilja på sund och osund kärlek. Om du är hungrig duger vilken mat som helst. Om du hungrar efter kärlek får vilken kärlek som helst duga. Du som är älskad av henne har större makt över henne än vad som är bra för henne. Du har makt att avbryta hennes tillfrisknande.

Jag hoppas att du älskar henne tillräckligt mycket för att anstränga dig lite extra för att hjälpa henne. Ditt stöd är livsviktigt för henne. Du kommer att bli förvånad över att hennes tillfrisknande också kommer att ge dig ett nytt liv.

Stödkontrakt

Visa i vilken utsträckning du är villig att stödja henne under avgiftningen från socker och stärkelse. Markera varje insats du är villig att göra.

1. Jag ska inte kräva viktiga beslut eller förändringar av henne under de tre första veckorna av hennes avhållsamhet.
2. Jag hjälper gärna till att tömma huset på socker- och stärkelseprodukter.
3. Jag slänger inte ut skräpmat, men hon får göra det.
4. Jag vill inte att huset töms på socker- och stärkelseprodukter, men jag är villig att förvara dem i ett låst skåp så hon slipper frestas.
5. Jag kan tänka mig att vi äter tillsammans på bestämda tider.
6. Jag köper inte hem socker- och stärkelseprodukter.
7. Jag lär mig gärna tyda innehållsförteckningarna så jag inte oavsiktligt kommer hem med olämpliga matvaror.
8. Jag ska inte övervaka henne och kontrollera vad hon äter. Det är inte jag som ska se till att hon avstår.
9. Jag ska inte bjuda henne på mat.
10. Om jag blir sugen på något att äta under kvällen ska jag ursäkta mig och gå ut i köket för att äta, så att jag inte oavsiktligt får henne att tänka på mat.
11. Om jag har lust att äta på en restaurang som frikostigt exponerar efterrätter och söta bakverk får jag gå utan henne. Jag ska undvika att föreslå såna ställen när vi ska ut hela familjen.
12. Om jag vill ha dessert får jag vänta tills hon är klar och har lämnat matbordet. Jag ser till själv att diska min tallrik.
13. Om vi går och handlar på ett ställe där livsmedelsavdelningen skyltar förföriskt med mat ska jag inte be henne följa med dit. Om jag vill gå dit gör jag det själv och vi får träffas efteråt. Jag köper gärna med mig något som hon kan äta om hon ber mig.
14. Jag tar gärna med mig mat som är lämplig för oss båda när vi går på knytkalas.
15. Jag är införstådd med att alkohol är en kolhydratisk produkt och bjuder henne därför inte på någonting som innehåller alkohol.
16. Beter hon sig underligt eller är arg håller jag mig undan och tar hand om mig själv. Jag lyssnar på henne bara så länge jag orkar.
17. Om hon är ledsen ska jag lyssna, om jag kan.
18. Jag ska uppmuntra henne att ringa personer som kan stötta henne och gå på stödgruppsmöten.
19. Jag förstår att avhållsamhet inte innebär att banta och att tillfrisknandet sker en dag i taget. Jag förstår att hon alltid måste avhålla sig från viss typ av mat.
20. Jag vill att hon ska få ett sundare och bättre liv.

Bantning och tillfrisknande är inte samma sak

Matmissbrukare och deras familjer förstår ibland inte skillnaden mellan tillfrisknande och bantning.

Att banta innebär att äta efter en speciell lågkaloriplan i syfte att bli smal. Bantningsprogrammen misslyckas med att göra matmissbrukaren frisk.

Det är inte matmissbrukaren som misslyckas med bantningen. Förstår du skillnaden?

I allmänhet tror både matmissbrukaren och hennes familj att det är hennes fel att bantningen inte lyckats. Det är istället bantningsprogrammet som inte är tillräckligt avancerat för att lösa problemet.

Din bil fungerar perfekt men klarar inte uppförsbackar i halt väglag. Är det bilen fel eller kräver du att den ska klara detta utan att vara adekvat utrustad med vinterdäck eller dubbdäck?

Att sätta en matmissbrukare på diet är som att måla huset med en disktrasa. Vi använder fel verktyg. Läkeprocessplanen följer två grundläggande huvudprinciper:

1. Avhållsamhet från födoämnen som innehåller matfixering och tvångsätande vid liv.
2. Utveckla nya vanor med hjälp av terapi och ett personligt nätverk som stöd för att minska behovet av att använda mat som lösning på personliga problem.

Hur lång tid kommer detta att ta? Tillfrisknandet tar resten av hennes liv i anspråk. Alla missbrukssjukdomar är kroniska. Alla missbrukare riskerar återfall. Allt som står mellan en nykter alkoholist och hans nästa fylla är en drink. Allt som finns mellan en matmissbrukare och hennes nästa matorgie är en kaka.

Vi missbrukare måste leva något försiktigare än andra. Vi måste vara mer uppmärksamma på vad som bekymrar oss och tala öppet om det. Vi måste planera våra måltider med större omsorg och noga ta hand om oss själva och våra behov. I de flesta fall är det väl värt besväret för den belöning vi får. Ibland önskar vi att vi kunde vara mer bekymmersfria.

En dag i taget är en livslång process. Vi måste varje dag fatta beslut för att inte riskera att äta fel. Varje dag måste vår angelägnaste uppgift vara att värna om vårt tillfrisknande.

Även om viktproblemet är en del av konsekvenserna av sjukdomen är det egentligen bara en bisak. Att fokusera på vikten och strunta i beroendet är som att försöka bota rökhosta hos en person som fortfarande röker.

Viktminskning

Hur går det då med vikten? Kommer hon att gå ner? Om hon arbetar med sitt tillfrisknande enligt programmet och har regelbunden kontakt med stödgrupper och enskilda stödkontakter kommer hon troligtvis att gå ner i vikt.

Jag måste emellertid varna dig för att hon vid vissa tillfällen under tillfrisknande mycket väl kan gå upp i vikt. Om hon håller sig till programmet kan det ta två eller fem eller till och med åtta år innan en påtaglig viktminskning är möjlig.

Hur kan det ta så lång tid?

Först när hon kommit så långt i sitt tillfrisknande att hon till 90 % är fri från sitt beroende av mat som känslomässigt stöd och när hon känner sig motiverad att börja motionera, är en bestående viktminskning möjlig. Den är möjlig först när hon känslomässigt är tillräckligt fri och kan upprätthålla en avhållsamhet som sträcker sig något utöver det fysiska behovet.

Om hon är beroende av socker, kolhydrater, fett och salt kan det ta tre eller fyra år.

Om hon misshandlades och försummades som barn behöver hon först klara av att släppa taget om den livlina som maten utgjort för henne.

Ett sätt att gå ner i vikt är att öka ämnesomsättningen. Bantningskurer – som är en form av förlust – sänker förbränningen, och ger henne därför ytterligare en anledning till att aldrig mer banta.

Motion är den andra lösningen på överviktsproblemet. Efter att i åratal ha försökt tvinga patienter att motionera har jag förstått att det krävs ett visst tillfrisknande för att vara motiverad att motionera. Vissa människor tycker helt enkelt inte om att motionera.

Vissa är av naturen mindre aktiva än andra. Om du tillhör dem som tycker om att motionera och mår bra efteråt har du förmodligen svårt att förstå dem som inte upplever samma sak.

Ur ett helhetsperspektiv kan man säga att en känslig matmissbrukare som utsatts för fysisk eller psykisk misshandel måste få tid att sörja. De flesta människor har ingen lust att röra på sig när de är ledsna. Att bearbeta svåra och sorgliga känslor kräver all deras energi.

Jag har funnit att vissa av mina klienter helt enkelt inte kan motionera när de sörjer. En stillsam promenad – ja, aerobics – nej! Jag hoppas du förstår logiken bakom varför hon måste först engagera sig i beroendeproblematiken innan hon kan börja gå ner i vikt.

Hon gick upp i vikt eftersom hon använde mat som tröst för sina svårigheter. Därmed utvecklade hon ett beroende. En stabil abstinens från de beroendeframkallande födoämnena och brytandet av beroendet är förutsättningar för att hon ska klara av att fatta kloka beslut som rör hennes matvanor. Det är helt klart att alla bantningsförsök är dömda att misslyckas så länge det känslomässiga beroendet av mat kvarstår.

När hon väl har kommit så långt att hon går in för att minska i vikt måste det ske försiktigt.

Om hon blir försummad eller misshandlad blir hon frestad att tröstäta. Tillfrisknandet måste alltid komma i första hand. Om det hostas måste viktminskningen temporärt avbrytas och ifrågasättas. Vad hände? Hur uppstod hotet? På vilket sätt kände hon sig försummad eller vari bestod misshandeln? Vilka fysiska känslor uppträdde?

Om hon fortsätter sitt tillfrisknande kan hon arbeta sig igenom anledningarna till de smärtsamma känslorna som kom fram och göra upp nya planer för sitt viktminskningsprogram. Om hon tappar taget om sitt tillfrisknande, kommer även hennes viktminskningplaner att gå i stöpet.

Naturen känner inte till att vårt samhälle belönar de smala och bestraffar de feta. En kvinna samlar av naturen lättare på sig fett än vad en man gör.

Mannen har begåvats med samma aptit men kvinnan har en långsammare förbränning. Med stigande ålder ökar kvinnans anlag för fetma.

Efterhand som du blir äldre och din förmåga att jaga och plocka bär och nötter minskar, har naturen inrättat det så vist att din kropp lättare lagrar fett.

När dagarna blir kortare och vintern kommer, lagrar kroppen energi i form av fett och du känner dig sömnigare och mindre aktiv. Fettet får dig att överleva tills våren kommer och bären mognar. Naturen vet inte att det finns butiker i varje gathörn så att du enkelt kan skaffa mat oavsett ålder och årstid.

Vi har alla en personlig idealvikt. Om du drastiskt går ner i vikt så att du kommer under den nedre gränsen, finns det en risk för att du hamnar i den ”undre värld” där anorexi råder eller blir fast i ett ”jo-jo-syndrom” av ständigt växlande bantning och viktökning. När du pressar din kropp att överträda gränserna för din normalvikt, byter du bara ut ett problem mot ett annat.

Stöd

Du kan hjälpa henne att klara avhållsamheten genom att följa de riktlinjer jag beskrivit tidigare i detta kapitel.

Se till att dina förväntningar är realistiska. Viss viktminskning kan eventuellt bli möjlig, men en bikini blir kanske inte aktuell. Ta tillfället i akt och intressera dig för ditt eget tillfrisknande.

Försök komma underfund med vilken betydelse hennes vikt har för dig. Vill du att hon ska vara avvikande för att du ska se bättre ut i hennes sällskap? Låter du din ilska över någonting annat kanaliseras i aggressioner mot henne för att hon är tjock?

Dessa frågor är utmärkta att bearbeta i familjeterapi, enskilt terapi och på stödgruppsmöten.

Abstinens

En alkoholists väg till ett tillfrisknande är svår med otvetydig. Han måste helt och hållet avhålla sig från alkohol under resten av sitt liv.

Vi matmissbrukare skulle önska att lösningen på vårt problem var lika uppenbar.

Vad innebär abstinens för en matmissbrukare?

Eftersom vi måste äta för att överleva kämpar vi i gråzoner som en alkoholist kan undvika.

Slutsats: för matmissbrukare innebär abstinens att avhålla sig från födoämnen som framkallar missbruksbeteenden – humörsvängningar, tvångsmässigt ätande och matfixering – och att sluta använda mat som ett känslomässigt stöd. Om vi är beroende av socker är problemet ganska tydligt, men när det gäller fett är det besvärligare.

En del av kampen för vårt tillfrisknande går ut på att komma underfund med exakt vad vi är beroende av och arbeta med att bli fria från det. Detta tar tid. Det finns ingen genväg eller perfekt lösning.

Detta är en av anledningarna till att du inte kan övervaka hennes matvanor. När hon lär sig var hennes gränser går, kan hon tala om det för dig vilken mat som kan sabotera hennes tillfriskande, och denna förteckning kommer troligtvis att ändra innehåll.

Avhållsamhet från socker betyder inget socker alls. Beträffande raffinerade kolhydrater gäller 90 % avhållsamhet. Avhållsamhet kan också betyda: inga matorgier, inget småätande mellan målen, ingen nattmat och inte onödigt mycket mat, inte mer än vad fysiken kräver.

I början av ett tillfrisknande är abstinensen vanligtvis mindre bestämd och mindre strikt, vilket ändrar sig efterhand. Jag är nu mer motiverad att avstå från sådant som jag inte kunde tänka mig i början. Att sluta använda mat som känslomässigt stöd går inte lika lätt som att smälla igen en dörr, det är snarare som att rensa en kronärtskocka. Vi ger upp vårt beroende lite här och där. Så småningom har vi lyckats nå botten av vårt problem.

En viktig sak till slut – återfall ingår i bilden, de till hör matmissbruket, Eftersom det inte finns en perfekt och helsäker väg till ett tillfrisknande, överträder vi alla då och då gränsen till det otillåtna. Oftast kan vi se det som en varning och söka hjälp för att ta oss tillbaka till tillfrisknandets väg.

Ibland irrar vi omkring i vildmarken ett tag innan vi finner vägen tillbaka. Detta ger inte anledning att fördöma någon. När det händer behöver vi ytterligare stöd från andra som har lyckats med sitt tillfrisknande.

Det stöd som tycks fungera bäst är en kombination av deltagande i terapigrupper som vänder sig speciellt till matmissbrukare och deltagande i OA:s möten. Inläggning eller poliklinisk behandling på sjukhus eller på behandlingshem kan ge henne en god start på hennes tillfrisknande, eller höja motivationen lite längre fram efterhand som processen framskrider. Det program jag arbetar efter kan innehålla allt som jag här har räknat upp, beroende på den enskildes behov.

Även om vi tenderar att koncentrera oss på de behov som matmissbrukaren har, behöver även du som anhörig få uppmärksamhet. Därför vill jag verkligen rekommendera dig att vända dig till den stödorganisation för anhöriga som passar dig bäst och där du kan få stöd för att kunna stötta henne.

– Anne Katherine ”Matmissbruk – ett självhjälpsprogram vid tvångsmässigt ätande”.

http://hem.passagen.se/viktresan/matmissbrukare.htm